"Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria"
//Oscar Wilde

Fast lite större.

På gång med ny header.

"Sammanfattning slut"

---

Hon öppnar ögonen. Hon ser perrongen där borta. Hon har precis blivit dumpad.
Första semestern på fyra år.

Hon går in i kupén. Hon stänger dörren tyst och sätter sig ner. Först då kommer tårarna.
Som jag förstod var vi förälskade.
Hon gråter och gråter. Var han tvungen att göra så här?! Dumma Rikard. Dumma jävla-skit-Rikard!

”Men Petra gå inte!” säger han. ”Snälla söta Petra, jag kan förklara!”
”Du kan förklara hur mycket du vill, det spelar ändå ingen roll” nästan viskar hon.
”Men du förstår ju inte vad jag menar” suckar Rikard.
”Behöver jag förstå då?!” ropar hon med gråten i halsen.
Bättre på plats än genom telefon.

Petra går igenom tåget, vagn för vagn. Hon letar efter Rikard. Hon hittar honom och sätter sig mittemot.
”Ingen har varit lika bra som du” säger han efter ett tag.
De sitter och tittar på varandra. De pratar om allting de en gång älskade.
”Men det funkar bara inte” säger han med en menande blick.
”Nähä! Varför inte det?
”Jag vet inte riktigt, det känns som att jag inte har några känslor kvar.”
Hon ger en snabb blick åt glaset med vatten på bordet. Hon tar tag i det och lyfter det för att kasta.
Din blick var annorlunda än jag kom ihåg.

Hon kliver på tåget. Hon letar upp sin kupé och lägger upp sin väska på hyllan. Hon går in på toaletten och gör i ordning sig. Hon har ingen aning om vad som väntar. Hon sätter sig och väntar på konduktören.
Varför ska man tänka på nån annan än sig själv?

Hon har lånat pengar till biljetten. Hon är förväntansfull när hon sitter på pendeln till centralen. Hon tittar efter vilken perrong tåget går från och går dit. Sju minuter kvar. Hon går fram till en godisautomat och väljer ut en KitKat och en dricka.
Ego!